Därefter flyttade han till Tartu och började efter visst trevande att utbilda sig till agronom. Han prövade först att läsa medicin men avbröt detta och övervägde dessutom att läsa teologi, vilket överraskade både honom själv liksom hans far. Enligt Helmis minnesanteckningar var det Aleksanteris önskemål att Leo skulle läsa till präst!

Studentlivet var fattigt och man levde nödtorftigt på extraarbeten och gåvor hemifrån, brevväxlingen handlar mycket om pengar. Tidvis delade Leo rum med syster Valpuri och lillebror Adolf vilka också båda studerade i Tartu.  

​

År 1939 gifte Leo sig med Vilja Teevet, också hon agronomstuderande. De gifte sig i Alexanderskyrkan i Narva. Varför denna plats valdes är okänt. Paret bosatte sig i Tartu och universitetslivet fortsatte. Leo var nu färdig agronom Estland ockuperades av Sovjetunionen, men livet fick fortsätta.

 

Efter Tysklands maktövertagande 1941 blev Leo engagerad i ”Wehrmacht”, den tyska reguljära armén. Han övergick efter en tid till SD/SS, det är okänt om han blev mobiliserad eller om han anmälde sig frivilligt. Många unga män valde att gå med i SS (Schützstaffel), varvid chansen att undslippa östfrontskriget, bland annat Stalingrad, var stor. Leos uppdrag blev att kartlägga det ingermanländska folket, något som intresserade honom mycket. Med pistol som enda beväpning samt tillgång till tjänstebil reste han runt söder om Finska viken och förde önskad statistik. Att bevisa befolkningens ariska/finska tillhörighet var sannolikt också en viktig uppgift och den var han ivrig att påvisa.

 

Egentligen var det ett uppdrag för Tartus universitet men utfördes likväl i uniform, hur detta gick till är oklart. Under denna tid skrev Leo en avhandling. Han följdes av sin kalfaktor Appo Björn som hade en märklig bakgrund. Under Karl XII:s tid var Appos förfader en svensk soldat, en ”karolin”. Ett större antal av dessa blev avskurna av ryssarna (år 1703) och de bosatte sig permanent söder om Petersburg. De svenska namnen behölls och tiden gick. Appo blev inkallad i den sovjetiska armén som reparatör av stridsvagnar.

 

Vid ett tillfälle år 1941 då han skulle hämta en skadad stridsvagn vid fronten såg han sin chans och deserterade över till den tyska sidan av fronten. Där återges Appos historia av Adolf Yllö, de träffades vid några tillfällen i Västerås, där Appo hade hamnat som flykting efter kriget.

 

Leo var liksom sin far intresserad av sitt ursprung. Vid ett par tillfällen gavs tillfälle till tjänsteärenden till Hakaja.  Om det går att läsa i hans brev.

​

Hans besök i Tartu var sparsamma och Viljas saknad efter sin man var stor. Förhållandena för henne och dottern Aili var svåra med trångboddhet och ransonering.

 

Enligt Appo Björn hade Leo under sin tid i Ingermanland ett förhållande med Saima Leini, som också hon senare evakuerades till Finland.

 

Leo var den i familjen som i första hand drev frågan om att ansluta sig till evakueringen av ingermanländare till Finland. Han kanske var den som först insåg att Tyskland skulle förlora kriget. Hela familjen hade nu fördel av sitt ingermanländska ursprung.

 

Han var ju som barn finsktalande och vurmade hela sitt liv för Finland som han troligen ansåg som sitt ”fädernesland”, och han lärde sig aldrig helt det estniska språket - åtminstone inte skriftspråket - utan alla hans skrifter och brev före och efter kriget var under många år en blandning mellan estniska och finska. Den ingermanländska finskan jämfört med ren finska är lite som att jämföra norska och svenska, finskan jämfört med estniskan lite som att jämföra svenska och danska (I sig ett sakligt felaktigt påstående men en beskrivande beskrivning!).

 

Leo reste först i familjen, sent under år 1943 över till Helsingfors. Hans avsikt var att finna en boplats för sig själv och en utgångspunkt för övriga anförvanter. Han lyckades förvärva en tomt i Tikkurila, nordost om Helsingfors. Han hade varit på sommararbete år 1936 i samma område, så kanske hade han personkontakter kvar där. Där byggde han tillsammans med sin far Aleksanteri, enligt sedvänjan, först en bastu, därefter ett boningshus som han kallade ”farmen”.

 

Varifrån allt byggmaterial köptes eller på annat sätt ordnades och hur Leo hade råd att uppföra ett med tiden så relativt stort hus det ingen som vet, inte ens hans barn kände till hur detta husbygge genomfördes. Kanske var det Aleksanteris misstänkta guldrubelförmögenhet som spökade?

 

Huset som fanns kvar inpå 1990-talet är nu rivet och ersatt av ett nybyggt polishus för Vanta kommuns räkning.

 

Övriga syskon med familjer kom successivt över till Finland och tydligen var det en konfliktfylld period.

 

Vid separatfreden Finland – Sovjetunionen under hösten 1944, flydde samtliga familjemedlemmar, utom Leo och Aleksanteri, vidare till Sverige. Leo, som sa att han skulle komma efter, stannade emellertid kvar, förmodligen levde de båda under falsk identitet. Under tiden var utvisning till Sovjetunionen överhängande.

 

Aleksanteri omkom i en tågolycka 1946, händelseförloppet är beskrivet av Leo själv i ett brev till sina syskon. Den beskrivna händelsen måste ha varit en förfärlig upplevelse som följde Leo livet ut.

 

Leo, som var agronomie magister, fick anställning på Helsinki universitet och fick med åren en professorstitel.

 

Med Vilja fick Leo två barn, Aili och Matti. Vilja flyttade till Sverige med sina två barn. I Finland gifte han om sig med Liisa och fick sonen Errki. Därtill, vilket inte kom i dager förrän efter Leos död, fanns ytterligare en dotter, Marjukka (Lämsä) Yllö. Leo avled i lungcancer 1978.

​

 

AILI YLLÖ

Aili föddes år 1941 i Tartu. Hon är dotter till Leo och Vilja. Hon evakuerades till Finland tillsammans med sin mor samt mormor och morfar. De flydde till Sverige sent 1944 och efter flyktingförläggning hamnade samtliga i en by sydväst om Katrineholm. Familjen flyttade sedan till Falun. Aili gifte sig senare med Anders Daniels från Leksand, meterologistuderande, i Uppsala. De fick tillsammans dottern Kristina.

 

Familjen flyttade till USA och senare Honolulu, Hawaii, där Anders fick anställning vid universitet.

​

 

MATTI YLLÖ 1944 - 2015

Föddes 1944 i Tikkurila i Finland år 1944, son till Leo och Vilja. Tillsammans med Vilja och Aili, åtföljda av mormor och morfar, kom han som spädbarn till Sverige i en papplåda hösten 1944. Efter flyktingförläggningen placerades de alla i en by utanför Katrineholm. Efter några år flyttade de till Falun där Matti tog studenten. Han utbildade sig till läkare i Uppsala och var verksam i Varberg och Skövde och bedrev de sista åren en läkarpraktik i Kivik, Skåne. 

Matti avled hösten 2015.

​

ERRKI YLLÖ 1949 - 2009

Föddes år 1949 i Helsingfors i Leos äktenskap med Liisa Yllö. De tre bodde i Helsingfors. Troligtvis arbetade Errki inom den finska exportindustrin. Han gifte sig med Helena och de fick två barn, Jussi och Mikko.

Det är okänt om Errki kände till att han hade en halvsyster Marjukka, förrän efter Leos bortgång.

Errki avled år 2009. 

​

MARJUKKA (LÄMSÄ) YLLÖ

Hon föddes 1970. Leo hade under 10 års tid en parallell familj som uppdagades vid Leos bortgång. Marjukka hade 1985 bytt efternamn till Yllö. Under några år hade hon kontakt med sin fars syskon, men efter deras bortgång har all kontakt brutits. 

 

 

 

​